Leyton ´N Me

Då vart man äntligen hemma...

Imorse vaknade jag och lillen vid nio.
Vi åt frukost sen gjorde vi oss klara för att åka till dagis.
Kvart i tio tog vi bussen och jag var inte hemma igen förrens kvart över elva, jäkla bussar !
Kommer aldrig i tid, och när de väl kommer så är dom suuper fulla bara för att alla har fått stå och vänta.
Värdelöst !
När jag kom hem så slängde jag mig i duschen innan jag sprang iväg hem till Becky en runda..
Där hemma så blev kaffe och prata ikapp oss, ses för sällan nu tycker jag.
Blivit så nu när jag börjat jobba..
Efter fikan så fick jag brottas med snökaosen för att komma till jobb.
Väl framme så bara skrattade mina kollegor åt mig för att jag såg ut som en snögubbe när jag kom.
På jobb så bara sprang tiden iväg, förutom sista timmen. Det var den seegaste timmen i mitt liv kändes de som.
Ialla fall, halv tio vart jag hemma och min lilla älskling sov då.
Mamma hade fått han till att sova vid åtta.
Så har inte träffat mitt hjärta på hela dagen :(
Känns tradigt att jag inte träffar honom lika ofta nu..



Min Son !
Min Kärlek !
Mitt Liv !